Gott
Hittade ett arbete om whisky på datorn ifrån gymnasiet! haha rolig läsning! dock var det bara en grovmall!
Skotsk whisky
Ordet whisky kommer från gaeliskans uisge beatha, som betyder "livets vatten". Whiskyns ursprung är oklar, kanske var det irländska munkar som på 1400-talet först destillerade ohumlat öl.
Whisky tillverkas över hela världen, men de mest kända ursprungsländerna är Skottland, Kanada, Irland och USA.
Skotsk whisky har varit definierad sedan 1909. Den framställs genom att mäsk från spannmål destilleras. Spriten måste sedan lagras på ekfat i minst tre år, innan den kan kallas för whisky. Alkoholhalten i den färdiga whiskyn är 40 procent eller mer. De enda tillåtna tillsatserna är vatten och sockerkulör.
Det finns tre typer av skotsk whisky: malt-, grain- och blended whisky, varav den sista är en blandning av de två förstnämnda.
Cirka 95 procent av all skotsk whisky är blended whisky. Skotsk whisky har inte sällan en något rökig karaktär, då malten torkas över torvrök. Beroende på i vilket av de fyra produktionsområdena i Skottland som whiskyn är producerad i, erhåller de dessutom olika nyanser och smaker. Vanligtvis delar man in den skotska maltwhiskyn i områdena Lowlands, Highlands, Cambelltown och Islay.
Generellt kan sägas att Lowland whisky är något mindre komplex och mjukare, medan ö-whisky (ifrån t.ex. Islay) har havssmak med inslag av tång och tjära - samt ofta en högre grad rökighet - vilket ofta uppskattas av riktiga whiskyentusiaster.
Inom de den skotska whiskyn finns ett antal olika sorter, beroende på framställningen och produktionen. Den största delen av all skotsk whisky destilleras först till en s.k. wash still med runt 22 procents alkoholstyrka, och därefter en andra gång i en annan panna - the spirit still.
Skotsk maltwhisky
Skotsk maltwhisky kunde man länge bara få tag på i Skottland, det var nästan enbart blended whisky som exporterades. Men det internationella intresset har ökat lavinartat och de flesta av de cirka 100 destillerierna buteljerar i dag sin egen single malt.
Maltwhisky görs av korn som blötläggs i ett par dygn. Därefter börjar kornet gro och blir grönmalt som sedan torkas i torveldade ugnar eller kölnor - och det är då själva rökigheten uppstår som är typisk för maltwhisky.
Malten mals sedan och lakas ur med hjälp av hett vatten i stora mäskningskar. Resultatet är en söt vört som förs över till stora jäskar och blir till ett "öl" på runt 7 procents alkoholhalt. All maltwhisky destilleras minst två gånger i enkel kopparpanna, som ger smakrik och karaktärsfull whisky på grund av den låga alkoholhalten. Mäsken destilleras första gången i en större panna till en sprit på knappt 30 procent. Därefter destilleras den ännu en gång i en mindre panna, till 70 procent.
Spriten måste sedan lagras minst tre år - ofta mycket längre - på ekfat innan den får kallas whisky. Om all whisky kommer från samma destilleri kallas den single malt, om den blandas av whisky från olika destillerier betecknas den som vatted malt. Beteckningen pure malt kan användas på bägge typer, och betyder kort och gott att whiskyn enbart är gjord på malt.
Skotsk maltwhisky - Islay
Den lilla ön Islay ligger utanför Skottlands västkust och är ett alldeles eget whiskydistrikt. Här produceras den mest smakrika och rökiga whiskyn av dem alla. Anledningen till att whisky härifrån är så rökig beror till stor del på att öns torv innehåller mycket vitmossa. Torven används som bränsle i kölnorna - ugnarna - där malten torkas och malten blir därför rökig.
Torvrök, jod, tång och tjära är ord som ofta används för att beskriva doft och smak på Islays whiskies. Eftersom det regnar mycket på Islay lakas smakämnen ur öns många torvmossar. Vattnet som används vid whiskytillverkningen får därför en mycket kraftig smak, vilket också bidrar till smakrikedomen.
Tidigare fanns många destillerier på ön, men idag är knappt tio kvar i bruk. Längs öns sydkust ligger de tre destillerier som framställer den fylligaste och rökigaste whiskyn. Längre norrut på ön gör övriga destillerier en något lättare whisky. På senare år har denna typ av whisky blivit alltmer populär. Innan trenden att dricka ren maltwhisky slog igenom internationellt, dracks den lokalt eller användes i blended whisky. Maltwhiskyn från Islay är oftast den whisky som är lättast att identifiera på grund av sin mycket typiska, rökiga karaktär.
Skotsk blended whisky
Blended whisky är väl det de flesta tänker på när man säger skotsk whisky. Mycket riktigt är också närmare 95 procent av all skotsk whisky blandad. Blended whisky består av maltwhisky och av
grainwhisky, ett slags sädesbrännvin som lagrats minst tre år på ekfat.
En vanlig blend består i regel av några sorters grainwhisky och 20-50 sorters maltwhisky. Varje firma har hemliga recept för sina blandningar. Firmans blender (blandare) ansvarar för att ett whiskymärke alltid smakar likadant. För att kunna behålla märkets karaktär består blenden av så många sorters whisky att blendern kan variera receptet.
Ofta baseras blandningen på smakrik maltwhisky från Highlands. Lowland malt är lättare och ingår för att ge en fruktig ton. För det mesta kryddas blandningen med några procent rejält rökig Islay malt. Den totala andelen maltwhisky brukar variera mellan 25 och 60 procent.
De Luxe är en term som används om firmans prestigeblend och antyder ofta att den innehåller en större andel malt. Om det står en åldersangivelse på flaskan är det den yngsta whiskyn - grain eller malt - som bestämmer åldern.
Maltwhisky.
Maltwhiskyn är vad man kan kalla whiskyns farfar, den är pot-still destillerad på endast mältat korn, vatten och jäst - vilket leder till en vattenklar slutprodukt som ofta har en väldigt kraftig och fyllig smak, samt en alkoholhalt på mellan 65 och 70 volymprocent.
Om whiskyn är en så kallad single malt, innebär det att allting kommer ifrån ett och samma destilleri - det kan dock vara olika årgångar, men då skall alltid den yngsta årgången anges.
En något lyxigare variant är single cask malt, då ingen blandning får förekomma över huvudtaget - utan hela whiskyflaskans innehåll måste komma ifrån ett och samma fat ifrån ett destilleri. Dessutom måste flaskorna tappas förhand, och oftast numreras flaskorna. Ovannämnd typ av flaskor ses aldrig på Systembolaget utan säljs direkt till samlare eller till speciella evenemang.
Vatted malt, eller pure malt är helt enkelt motsatsen till single malt, då maltwhisky ifrån flera olika destillerier har blandats - ofta dock ifrån ett och samma område. Ett vanligt tryck på flaskan blir då Scotch malt whisky.
Grainwhisky
Grainwhiskyn skiljer sig på det viset att den tillverkas med vete eller majs som grund, och endast en mindre del kornmalt - dessutom är den kolonndestillerad. Nydestillerad är den relativt neutral med en något smaklös karaktär, och kan liknas vid brännvin. Dess karaktär erhålles först vid lagring på fat - och dessutom används grainwhisky så gott som uteslutande till blandningar. En stor del av grainwhiskyn produceras i Lowlands områdena.
Blended whisky
Merparten av all skotsk whisky är blended whisky, vilket innebär att den är en blandning av maltwhisky och grainwhisky. Man kan säga att grainwhiskyn används som en utfyllnad, då den är billigare och snabbare i produktion - dessutom blir den något mer lättdrucken för nyinvigda, tack vare grainwhiskyns mildare karaktär. En vanlig blandning är 40 procent maltwhisky och 60 procent grainwhisky, och inte sällan används upp till 60 olika sorter ifrån olika delar av Skottland. Några kända märken är Chivas Regal, Bell's och Grant's.
Exakt vilka proportioner och sorter som ett visst märke innehåller är väl bevarade hemligheter, och dessutom sker lagring på ekfat igen efter blandningen - för att dess karaktär ska skapas, och smakerna förenas som önskat.
Whiskey vs Whisky
Whiskey, eller whisky - beroende på i vilket land produktionen sker, kommer ursprungligen faktiskt inte ifrån Skottland. Istället var det i grannlandet Irland som keltiska munkar under 700-talet i samband med försök att tillverka parfymer, antagligen upptäckte att "parfymen" var fullt drickbar och dessutom lättade sinnet.
Först femhundra år senare exporterades kunskapen om denna form av destillat till Skottland, via missionerande munkar. Skottarna var inte sena att anamma drycken, och började raskt dessutom förfina tillverkningen - för att så småningom nå något som kan liknas vid den whiskey vi idag inmundigar.
Den första skotska dokumentation som tar upp ämnet, och återfinns än idag, är ifrån 1494 - en inköpslista hos en broder John Cor. När munkväsendet upphörde och kunskapen spreds ut till bönderna i byarna på den skotska landsbygden, där den fick vara ifred tills unionen mellan England och Skottland 1707. Tidigare hade skottarna helt sonikt använt sig av överskottet ifrån kornskörden, nu började det stiftas lagar för att kontrollera näringen. 1757 stiftades ett förbud för destillering i Storbritannien, med missväxt som orsak - vilket dock inte gällde husbehovet.
Smugglingen
En ordentlig smuggling ifrån det skotska höglandet drog igång, vilket ledde till fler lagar i syfte att framhäva laglig destillering - och skatt skulle infördes, beräknad på pannornas storlek. Smugglingen avstannade knappast, och istället infördes nu lag på licens samt högre skatter.
Skottarna var inte dumma, utan tog fram destillationsapparater som var lätta att plocka ner och stuva undan - dessutom miste ett antal engelska kontrollanter sina liv i de skotska bergen. Fler lagar antogs, samt licensavgifter - och så småningom kunde ett antal riktiga destillerier grundas, såsom The Glenvilt, The Glendronach och The Macallan.
Först nu, kring 1830, började whiskyn likna den whisky vi dricker idag, tack vare att den kontinuerliga destilleringspannan uppfanns av Coffey. Tidigare var det främst bönderna som druckit whisky, nu började även societeten anamma drycken - som fick ett ytterligare uppsving då vinlusen drabbade Frankrike 1863, och kvävde produktionen av cognac och annan brandy.
Under 1900-talet växte sig näringen allt större, vilket resulterade i allt mer uppköp som utarmade de små producenterna - whiskyindustrin är idag Skottlands främsta inom export och Storbritanniens femte största industri. Nästan en miljard flaskor skotsk whisky exporteras årligen, vilket ger exportinkomster på motsvarande 29 miljarder svenska kronor.
Om du frågar en skotte idag anser denne säkert att det var skottarna som så att säga uppfann whiskeyn, de menar att irländarnas dryck endast var ett olagrat destillat - något av ett halvfabrikat. Sista ordet är säkerligen dock ännu inte skrivet i den historian.
Whiskyregioner i Skottland.
Ofta pratar man om att en whisky kommer från en speciell region i Skottland. Dessa är Speyside, Lowlands, Highlands, Cambletown, Islands och Islay. Orsaken till att det finns en uppdelning beror på att whisky från de olika regionerna uppvisar generella särdrag vad gäller smaken. Anledningar till dessa skillnader i smak beror på att olika råvaror används, det är olika klimat typer och att man använder olika tillverkningsmetoder.
Speyside.
Speyside är Skottlands whiskyhjärta med absolut flest whiskytillverkare. Området har fått sitt namn efter floden Spey som rinner genom området. Väldigt många destillerier tar sitt vatten från den floden. Egentligen är Speyside en del av Highlands, men eftersom det är ett väldigt stort område och att stilen på whisky som tillverkas skiljer sig från whiskyregionen Highlands är detta en egen region. En Speyside är ofta en lämplig whisky att bjuda på, om den man bjuder inte, är en van whiskydrickare. De är relativt milda, men har ändå mycket smak och karaktär. Elgin är områdets centralpunkt.
Lowlands.
Lowlands är som namnet antyder ett platt område utan berg. Det ligger dessutom närmast England. Whiskyn som tillverkas är len, lite spritig och har inte någon speciell sälta, torv eller tung röksmak som många andra whiskysorter har. Lowlandsorterna varierar lite i smak och passar bra före maten.
Highlands.
Highlands är det till ytan största området i Skottland. Jämfört med Lowlands har whisky från Highlands mycket varierande smak vilket till stor del beror på att mikroklimatet varierar mycket inom området, de mycket varierande tillverkningsmetoderna samt variationen av råvaror. Whiskyn är som regel kraftig, smakrik och med viss rökighet. Dock inte lika mycket som hos Islands. Ordet glen, som ingår i namnet på många Highlands och Speyside betyder dalgång.
Campbeltown.
Cambletown var en gång i tiden ett blomstrande whiskyområde och staden med samma namn var känd som whiskyns huvudstad. 1886 fanns inte mindre än 21 destillerier i och omkring staden! Numera finns det tre aktiva destillerier kvar, Springbank, Glengyle och Glen Scotia. Att Campbletown fortfarande finns kvar som en egen region beror på dess historia mer än något annat. Whiskyn från Springbank kännetecknas av att destilleriet ligger vid havet och att whiskyn tar upp viss sälta under lagringen. Även en lätt angenäm rökighet och sötma finns i smak och doft. Den filtreras inte vilket gör att smakämnen finns kvar när whiskyn väl buteljeras och framförallt avnjuts.
Islay.
En liten ö på Skottlands västra sida mot Atlantkusten. Härifrån kommer flera kända sorter. Generellt kan man säga att whisky härifrån smakar rök, torv, tång, tjära och sälta. Variationen är dock stor och mildare varianter finns. Islay (uttalas aj-la). En gång i tiden fanns här 23 destillerier nu är det bara sju verksamma kvar (Laphroaig, Caol Ila, Bruichladdich, Ardbeg, Bowmore, Bunnahabhain och Lagavulin). Ett nytt helt nybyggt destilleri håller på att starta sin produktion, Kilchoman.
Islands.
Många blandar ihop denna region med ön Islay, men Islands är en egen region som består av öarna Mull, Orkney, Jura, Arran, Shetlands, och Skye. Huruvida Orkney öarna räknas till Islands eller inte diskuteras flitigt där vissa hävdar att den ska tillhöra Highlands istället. Whiskyn härifrån kan liknas med en mildare Islay. På den mycket natursköna ön Skye görs en annan eminent whisky, Talisker. Whisky från Islands uppskattas av den som druckit whisky ett tag. På en av Shetlandsöarna håller Blackwood Distillery på att starta.
Lagavulin
Platsen där Lagavulin ligger var redan på 1740 talet ett väldigt aktivt destilleriområde främst på grund av dess fördelaktiga läge (om man ville undvika skatter och smuggla).
1816 grundades Lagavulin av John Johnston och destilleriet uppfördes. 1867 övertogs det av blandningsbolaget Mackie & Company Distillers Limited. 1890 skapades den kända whiskyblandningen White Horse med Lagavulins whisky som bas. Ordet lagavulin betyder ursprungligen 'sänkan vid kvarnen' på högskotska. Orsaken till just detta namn på orten Lagavulin var att där fanns en kvarn i en sänka.
Lagavulin ligger på Islays sydöstra kust och är granne med Laphroaig och Ardbeg. För att komma till Lagavulin måste du åka färja till Islay. Väl där har du de flesta distillerier inom räckhåll. Islay har även en mindre flygplats. Vattnet som Lagavulin använder kommer från Solan Lochs. I destilleriets tidiga historia bråkade man med Laphroaig om vattenkällan. Sedan 1974 köps maltet från Port Ellen Maltings. Maltet är rökt till 35 ppm vilket kan jämföras med Ardbeg som röker det till 50 ppm. Deras mäskkar håller 4,5 ton och är av rostfritt stål. De har tio jäskar varav alla är över 50 år och gjorda av lärkträ.
De har två mäskpannor och två spritpannor vilka alla är av lökmodell och värms med indirekt ångvärme. Deras lagerhus finns på området och ligger vackert vid havsidan.
För lagring använder de begagnade bourbonfat (first fills). Till deras Double Matured använder de sherryfat.
