Pourquoi serais-je si triste?!
Minns att solens strålar brände som is
en tidig morgon i juni den annars så klara,
och hur tungsinnet smög in som gråsvart dis
och förvandlade livet till en mara.
Jag hade hört berättas om en vacker dal
vid källan av polstjärnans klarblåa sken,
nog önskade jag varmt att få lämna mitt skal
och låta herren få leda mig hem.
Kommentarer
Trackback
