Eric Daniel Höglund

När jag vaknade, så lyste solens starka strålar igenom fönstrets laminering! Solens sken i ansiktet och jag reste mig ur sängen i en varsam och försiktig takt. När jag försiktigt tog mig upp ur sängen, täcket som jag har inlindat mig själv i, som en mumifierad varelse! Står jag där alldeles ensam i morgon-gryningen och känner hur värmen kommer från den morgon sol som just har hittat hit till mig! Bländad av solen blundar jag och drömmer mig bort i ett land där inga problem eller bekymmer uppstår, där allt är bara i sitt stilla lugn, och hör hur morgon fåglarnas kvitter, tränger igenom huset väggar!

Medveten om att jag måste flytta från den plats som jag just befinner mig i, för att kunna fortsätta morgonen!

Jag sätter på mig minna kläder som jag just har hämtat ur torkskåpet. Dem var lite stela, men det gjorde inget, för att dem hade en spektakulär lukt av ny tvättade kläder med en ton av ny plockade blommor ur skogen. Skorna var på och jag var redo att ta det första steget, till den långa och den mycket erfarna grusvägen till bussen!

Sittandes på bussen som åker ut över Åredalens dal, där man ser alla träd som man har blivit omringad av, hur  fascinerande det egentligen är! Hur vackra och dem ståtliga trädtopparna börjar ge vika inför vinterns tuffa prövningar!

Dalen låg inbäddad i en färg-sprakande tid! Där falna löv färgade gatorna och tomtarna gyllene! Med tiden började jag tänka på dig! Du som alltid finns där för mig! Du som är helt omedveten om minna känslor för dig, men jag har varken modet att kunna berätta det för dig, eller om jag skulle kunna göra det så skulle jag inte vara så bra på att berätta det för dig!

Det är såhär att jag vill släppa in dig i en hemlighet! jag är inte den du tror jag är! Jag har en förklädnad som din bästa vän, men rena verket är det så att jag har otroliga starka känslor för dig, du anar inte! Jag vill bara slänga av mig kläderna och stå där naken med utsträckta armar och kunna vara öppen emot dig! Men jag vågar inte! Jag vågar inte att kunna ta risken till att bli lämnad igen, Jag vågar inte kunna bli lämnad av dig för jag vet inte vad jag skulle göra då! Men det som gör det ännu ondare att inte kunna få det sagt! att hålla inne dem känslor jag har för dig, tar död på mig! men att inte kunna riskera något skulle vara idiotiskt för om man inte riskerar något i livet så har man ingenting att förlora och om man inte har något att förlora, skulle det vara som att man inte har levt!

Jag har försökt att se igenom känslorna men på något sätt kommer dem smygandes tillbaks av en anledning!

Kanske jag kommer att återkomma ikväll men vi får se hur länge jag orkar att vara uppe :) annars god natt gott folk :D