Utgång!
Vändpunkten! (svenska)
Tänk er en mamma som gråter i köket, med en rykande cigarett. När man ser henne kan man nog inte föreställa sig vilken börda har håller sig. Och när hennes 11 åriga son kommer in och kramar om henne och säger allt kommer att ordna sig, med en respons av tårar en mening som löd... Snälla gör något gott i ditt liv och bli en bra kille!
Tänk er en son som värkligen försöker och vill bevisa för sin far att han faktist är bra på fotboll, och vill höra orden... ”Vad duktig du var och grattis till målet min son” Med en kärleksfull kram.
Tänk er en son som har så mycket att berätta om, men ingen att prata med. Att kunna lätta sinna axlar lite.
-
Är det för mycket begärt?!
Tänk er att han försöker i skolan men ändå inte kommer någonvart.
Osäkerheten övergår till alkoholen, träffar fel umgänge men han känner en viss trygghet i det att ha någon vid sin sida... detta blev bara värre och övergick till tyngre saker.
Tänk er när man står på rad och peppar varandra. Och den motsatta sidan gör det samma. När adrenalinet pumpar igenom kroppen så fort att man tappar uppfattningen på saker och ting.
Tänk er 15 rusar emot 15.
”Första smällen”
”Andra smällen”
”Tredje smällen”
Men ändå fortsätter, vad är detta kan det vara dumstridigt, att man känner sig osäker eller helt enkelt som en respekt sak. Är det för att man vill känna att man vill vara någon. jag vet inte!
Tänk er 9an slutar och är 15 år och man vet inte vad man ska göra. Plugga vidare på gymnasiet?!
Eller bara vara hemma och inte göra någonting.
Tänk er att han tog det där beslutet att flytta ifrån skiten, men ändå lämnar kvar det ”onda” där han växte upp. Det krävs ett starkt mod att kunna göra det. Att bara lämna allt och börja om på nytt.
Sommaren är slut och den nya skolan börjar.
Tänk er vad som går igenom hans huvud, vilka personer kommer han att möta? Kommer han bli utstött och mobbad som tidigare skolgång eller kommer han att bli accepterad för den han verkligen är?!
Men det bästa är att ingen vet vem han är eller kommer ifrån. Så kan kan ju bestämma vilken personlighet som helst ingen vet ju tidigare vem han har varit... Det är nog det bästa med att börja om på nytt. ”Du kan vara vem du vill”
Tänk er att han har blivit accepterad för den han verkligen är, tänk er att han känner sig trygg och självförtroendet ökar successivt. Skolan går bra och lärarna värkligen stöttar än, när man ligger i kläm.
Tänk er att han är 18 år och allt blir lite bättre varje dag och har målvisioner i livet och värkligen försöker att uppnå dem! Men ändå när allt går så bra så finns den där sorgen kvar och med tiden går kommer fler frågor än svar men sånt är väl livet men man kan ju inte vara perfekt och veta allting här i livet!
Livet fortsätter för den här killen och detta är bara ett avslutat kapitel på en lång bok......
